När det gäller rasism sker det fortfarande några chockerande händelser, men världen har kommit väldigt långt de senaste årtiondena. Idag vill vi diskutera ämnet om dejting med någon av annan hudfärg än dig själv. Detta för att jag själv alltid varit bekväm med det medan andra inte har det och det är intressant att se på de två olika grupperna.
Under min tid som singel man har jag kollat på många kvinnors online-profiler och kollat om de skulle vilja dejta en man som inte har samma hudfärg som dem. Resultatet blev 50/50 mellan ja och nej. Vi skulle kunna ställa oss flera frågor om detta, men den jag ska ställa är “gör detta oss till slutensinnade människor?”
Om min fästmö och jag skulle gå på en promenad så är det många som skulle stirra på oss. För det mesta är det förmodligen en blick med tanken “hur kunde han ha sådan tur”, men det finns mycket tydligt även “wow, ett blandat par”. Före mig gifte sig min bror med en person av annan hudfärg, och de har behövt stå ut med att folk har stirrat och frågat dumma frågor om deras barn. Personligen tror jag att barn av blandad hudfärg är de sötaste eftersom de har ansiktsdrag från båda.
När jag dejtade var inte etnicitet viktigt för mig eftersom jag var intresserad av en djup känslomässig kontakt med någon. Som resultat av det dejtade jag kvinnor av många olika hudfärger eftersom… ja, vi är ju samma i grund och botten. I slutändan behöver vi ju bara någon att dela våra dagar med och gnälla om jobbet med efter en alldeles för lång och jobbig dag. Varför kan inte en person av annan hudfärg ha samma värderingar som du eller jag?
I området jag växte upp i var jag det enda färgade barnet, så det var vanligt att jag blev retad. Jag inte bara såg annorlunda ut, mina föräldrar var också annorlunda och jag bar andra kläder än de flesta gjorde. Dock skulle jag aldrig byta ut den barndomen mot något annat i världen, för jag lärde mig att anpassa mig och hur jag skulle ta mig fram i samhället. Idag är jag bekväm med att spendera mitt liv med personer som är annorlunda än mig själv och det är en grundläggande färdighet många av oss saknar. Nu är hudfärg inget annat än en färg och det definierar inte vem jag är. Som så många andra kommer jag inte lägga så mycket vikt vid det.
Om man ser sig om i samhället kan man med enkelhet säga att blandade par är sällsynta. Av någon anledning bor vi alla i våra egna bubblor och har ingen önskan om att lämna den inom den närmsta framtiden. Jag har flera indiska vänner som klagar på rasism och utanförskap, men de tillåter inte sig själva att lämna tryggheten i deras eget samhälle och det är väldigt frustrerande att bevittna. Jag tror att majoriteten av alla människor är goda, och att få igång några konversationer skulle vara ett positivt steg mot att förtjäna ömsesidig respekt.
Mina föräldrar har vänner som har barn i 30-årsåldern och ingen av de är gifta; i östindisk kultur är det ovanligt att vara ogift i den åldern. Efter att ha pratat med min mor och frågat varför de inte var gifta sade hon att föräldrarna hade svårt att hitta någon som hade ett passande stjärntecken. Jag visste inte hur jag skulle reagera, så jag skrattade. Varför? För att vi inte gifter oss på papper. Tidigare har jag dejtat personer som har varit perfekta för mig… på papperet; men det funkar helt enkelt inte så.
Om vi alla skulle öppna våra sinnen en aning tror jag att samhället skulle kunna ta ett enormt steg framåt; du kanske blir överraskad av vilka som kan dyka upp i ditt liv.
